Jag saknar den gamla damen som fanns i vårt samhälle förr i tiden. Hon som kom med käpp och hatt och vågade säga ifrån om någon betedde sig illa eller inte var tillräckligt uppfostrad att veta hur man beter sig. Det var en befrielse att en gammal vis dam hade tillräckligt med styrka att inte fjärma sig från att yttra sig. Idag är folk så rädda för att få muthugg eller att bli tilltufsade så att ingen, absolut ingen, vågar säga ifrån. Man lägger sig inte i utan tittar hellre på. Att ett samhälle lägger munkavel på sig själv, är inte nyttigt för vår framtid som mänsklighet. Att inte våga säga ifrån när saker sker som är uppenbart fel, är inte bra.

Det gäller att vi tar vara på vår yttrandefrihet och vår makt att påverka det som sker runt omkring oss. Att inte sitta still och känna uppgivenhet och låta andra ta stafettpinnen. Vi har alla samma mandat att forma vår gemensamma tillvaro. Detta knyter också an till de så kallade folkvalda, myndighetspersoner eller sådana som genom ett mer eller mindre korrupt sätt ’fått’ sig tilldelat en roll med mandat i vårt samhälle.

Vi behöver bli mera som den gamla damen – ryta ifrån när något inte är rätt! Vi vet alla vad som är rätt och fel.

Lyssna gärna på mitt inslag om att ingen idag vågar säga ifrån som den gamla damen med käpp som fanns förr. Hon som var samhällets rättesnöre ute på gatorna, i kvarteren i närområdet.

Tyvärr är den damen borta, kanske för alltid. Jag försöker ta vid och säga till när folk skräpar ned, är hänsynslösa eller annat.